De flesta pokerspelare lär sig tidigt att det finns vissa starthandskrav man bör följa, och att dessa utgör en stor och viktig del av ens pokerstrategi. I Texas Holdem bör man exempelvis endast spela premiumhänder som AA, KK, QQ och AK från tidig position, medan händer som mindre par och suited connectors kan spelas med god vinst från sen position, speciellt om en eller flera spelare synat innan.

Ju mer poker man spelar och ju mer erfaren man blir desto mer kan man utöka sin range av spelbara händer, men alla duktiga pokerspelare vet vikten av och förstår tanksättet bakom noggrann starthandsselektion.

Starthänder i turneringar jämfört med cashgames

Turneringspelare lär sig snabbt att sådant som gäller för cashgames inte alltid fungerar i turneringar. Med ökande mörkar och hotet om att bli permanent utslagen måste man i turneringar göra justeringar som inte krävs i cashgames. En sådan anpassning handlar om starthänder och stackstorlekar.

Poker “M”

Pokerspelare mäter ofta sina stackar i antal mörkar. Vissa spelare noterar helt enkelt hur många stora mörkar de har i stacken. Detta må vara effektivt i cashgames, men i turneringar är Mike Caros ”CPR” (cost per round) och Dan Harringtons ”M” mer användbara mätmetoder. Dessa båda metoder visar hur många rundor din stack kan överleva med nuvarande mörkar och antar. Om du till exempel har 3 000 i marker och mörkarna är 25/50 (75 totalt) är ditt ”M” 40 (3 000/75). På denna nivå klarar dig alltså i 40 varv om du bestämmer dig för att lägga varje hand. På ett bord med tio spelare blir det totalt 400 händer.

Stackstorlek-zoner och stardhandsanpassningar

Vad innebär detta med tanke på stackstorlekar? Enligt Harringtons koncept finns det olika zoner man befinner sig i under en pokerturnering. Beroende på vilken zon du är i kommer din strategi och dina starhandskrav att förändras. Den bästa zonen att vara i är grön zon, där ens ”M” är 20 eller större. I den gröna zonen kan man generellt sett spela samma starthänder som i cashgames, men man har även råd att variera spelet och utöka sin range en aning, till exempel genom att spela en liten suited connector i mellanposition eller limpa med 99 i tidig position.

I den gula zonen, där ”M” är mellan 10 och 20, bör man hålla sig till de traditionella, strikta starthandskraven, eftersom marginalen för misstag är mindre. Man ska dock spela dessa händer väldigt aggressivt. Man har inte råd att kasta bort marker genom att chansa med suited connectors och man har inte heller råd att limpa med AT och hoppas på att man ska träffa och få betalt. I det här läget är det höjning eller läggning som gäller.

I den orangea zonen, med ”M” mellan 6-10, är det dags att börja leta efter lägen där man kan få in alla sina marker i potten. Man bör helst vara först in i potten och öppna med en höjning. I denna zon har man tillräckligt med marker för att hotet om att gå all-in om någon kontrahöjer fortfarande ska vara en realitet.

I den röda zonen där ”M” är 5 eller lägre, gäller det helt enkelt att hitta ett läge att gå all-in innan stacken blir uppäten av mörkar och antar. Om alla lägger sig innan det är ens tur att agera bör man ställa in med vilket par eller ess som helst.